Sötlupiner

Sötlupin är en ny gröda för oss. Av en slump fick vi möjlighet att odla den i år till Vallberga lantmän då vår raps tagit stryk under vintern och vi fick plats över. Helt ärligt har jag varit lite skeptisk men ändå förväntansfull över denna växt. Dels trodde jag att frosten skulle ta den i Majoch sedan kom oron över att rådjuren verkade älska den när den väl tog sig och började växa. Den blommade med vackra vita blommor i Juli och nu i september var det dags att skörda. 

Sötlupin är egentlign inget nytt i världen och runt medelhavet har den ätits och odlats i många år. Vanligast är en lupinsort som är betydligt bittrare än sötlupinen, lupinus albus, som kräver lång blötläggning och kokning i flera vatten innan den är ätbar. Sötlupinen är en varitet av denna som man lyckats att få bort bitterämnet ur. Störst del av lupinodlingen finns i västra Australien där över 80% av världens lupinproduktion odlas och har odlats i mer än 80 år. 

Som alltid när vi ska introducera en ny gröda i vår butik måste jag testa att tillaga den på olika sätt. I går gjorde jag en mumsig korvgryta där lupinerna fich vara huvudnumret. Viktigt att tänka på när man använder lupin i matlagningen är framförallt två saker; först och främst så är den en känd allergen. Den tillhö alltså baljväxtsläktet och är man allergisk mot jordnötter måste man tänka på det. För det andra så behöver den precis som andra bönor och torkade äreter läggas i blöt och sedan kokas i nytt vatten för att inte magen ska reagera. 

När jag skulle provsmaka var jag spänd av förväntan och lite orolig. Tänk om den smakade illa! Tänk om den förstörde hela rätten! Vad gör jag då? Här har jag försökt att marknadsföra en ny produkt och sena kan man inte äta den. Flera hade sagt till mig att de smakat lupi utomlands och att det smakade jättebeskt och bittert så det var med en något darrig hand jag provsmakade min första lupin. Men så gott det var! Ingen bitterhet, ingen beska, bara en söt, rund lite nötig smak. Och vilken härlig struktur den tillförde Inte mjuk och mjölig som bönor och ärter gärna blir utan lite lagom hård men inte krasande. 

Här delar jag nu med mig av receptet på den korvgryta som fick bana väg för sötlupinen i vårt kök. Håll till godo!

Korvgryta med sötlupin

Korvgryta är en klassiker och går alltid hem hos barnen. Man kan variera den oändligt med olika type av grönsaker, rotfrukter eller bönor. I denna väljer jag att låta sötlupinen ta stor plats för att ge både smak och struktur och har inte i några rotfrukter som man annars kan blanda i också. Sötlupinen är lite hårdare än vita bönor eller gula ärter som jag annars använder och smaken är mild och nötig. Alla mina ingredienser är svenskproducerade utom peppar och paprikapulver. Vi är noga med att äta i första hand egenproducerat och i andra hand svenskproducerat. Import är enbart ett alternativ när det gäller delar av pasta eller ris (vilket vi sällan äter).

6 portioner

5 dl kokt sötlupin med eller utan skal

2 msk smör eller rapsolja

2 medelstora gula lökar

1 purjolök

½ falukorv

3 msk tomatpuré

2 vitlöksklyftor

1 ½ paprika (grön eller röd)

3 dl grädde

Salt

Peppar

paprikapulver

  1. Blötlägg sötlupinerna i ett dygn och koka sedan i 20-30 minuter.
  2. Hacka löken grovt. Stek på medelvärme i smöret eller oljan tills den blir mjuk, den ska inte bli bruynt. Lägg undan på ett fat.
  3. Skär falukorven i skivor som du sedan skär i bitar. Skär paprikan i mindre bitar. Fräs paprika och falukorv i smör eller olja tills de tagit lite färg. Pressa i vitlöken och rör om.
  4. Lägg i löken, tomatpurén och häll på grädden. Låt puttra ihop några minuter under omrörning. Häll slutligen på sötlupinerna och skär purjolöken i strimlor och lägg i och låt alltihop puttra på svag värme 5-10 minuter.
  5. Smaka av med salt och kryddor.
  6. Servera med ris eller potatis.

 

 

8 Sep 2020