Ut med 2020 och in med nya 2021!

Julen är över och året har snart gått. Ett år som för många varit väldigt annorlunda. 2020 blev året då gemene man förstod vad självförsörjningsgraden innebär, och att människor som upplever en oväntad kris i första hand tänker på att se till att ha toapapper hemma.

Vi fick lära oss nya svåra ord, som statsepidemiolog, och inse att en handskakning inte borde vara ett kriterium för att få bli svensk medborgare. 2-metersregler och 4-personersbegränsningar fick många att känna sig ensamma och tafatta och lika många att känna sig lättade över de sänkta kraven på närhet.

I början av året var jag övertygad om att vi skulle minnas året som det år med värst skogsbränder, störst area av issmältning och högs andel döda i klimatförändringarnas följder. När jag tänker tillbaka på året kan jag inte minnas att klimatförändringar eller issmältning egentligen nämndes alls, mer än att man noterade en radikal minskning av utsläpp av växthusgaser under våren. Detta skedde då både Kina och delar av Europa stängde ner allt. Det intressanta är att vi lantbrukare, oavsett land, fortsatte att bruka vår jord och sköta vår boskap så med tanke på hur debatten brukar gå, att det är djuren och jordbruket som är de stora skurkarna gällande utsläppen av växthusgaser, så borde det inte varit så stor skillnad i utsläppsmängd. Eller är det så att det nu visat att det trots allt är transporterna och industrin som släpper ut mest? Själv hävdar jag helt ovetenskapligt att det är den stora konsumtionen och importen av produkter och mat tillverkade och producerade på ett, om det varit i Sverige, brottsligt sätt som är det största miljöproblemet.

Något jag inte kan släppa är att det krävdes en kris och skarpa reserestriktioner för att människor skulle upptäcka alla de lokala pärlor med mat, livsmedel, hantverk och odlingar som landsbygden bjuder på. I år har försäljningen i Sveriges alla gårdsbutiker slagit rekord. I sociala medier har flera tusen lantbrukare runt om i världen hakat på hashtagkampanjen #farminasusual och i sverige #vifyllerhyllorna. Mängder med människor hittar ut till de lokala producenterna och betydligt fler personer än tidigare reflekterar över vilken skillnad deras val av ursprung på produkterna de köper gör för att hålla ekonomin i Sverige uppe och utsläppen nere. För om ekonomin på landsbygden är hållbar, leder det till att vi kan anställa fler, investera i mer miljösmarta och effektiva lösningar och satsa på ett hållbart företagande både vad gäller miljö, ekonomi, och arbetsmarknad. Det stärker också den sociala hållbarheten som en liten ort är beroende av om fler vill komma ut och bo på landsbygden. Resultatet blir att skolor finns kvar, affärer kan överleva och både arbetstillfällen och barnomsorg kan leva kvar.

Målet är att kunna odla så mycket som möjligt av det som nu importeras, eller producera likvärdiga alternativ. För att lyckas med detta behöver konsumenterna, ni, också se att det finns alternativ till importen. Att man kan använda våra svenska bönor istället för sojabönor och kikärter, att vi kan använda bondbönor istället för den importerade avocadon och att man istället för att äta tyska vildsvin på restauranger efterfrågar svenska alternativ både där och i butikerna.

På sociala medier ser man att intresset för närodlat och egenodlat har ökat explosionsartat i år och det glädjer mig. Framförallt gör det mig varm att se hur många som försöker och som förstår, plötsligt, att det här med att odla kräver både kunskap och engagemang. Under många, många år har avståndet mellan stad och landsbygd ökat mentalt och många har tagit maten som de handlar för given. Jag hoppas att fler ska våga sig på att odla och att utmana sig själva för det är just det som det handlar om varje år. Vi vet inte i januari hur september ser ut och vi kan aldrig förutse ett våtår, en torka eller lusinvasion. Ofta har jag fått höra att vi som odlar”på riktigt” på något sätt skulle ha en magisk egenskap av att alltid lyckas undvika de skadedjur, allt ogräs och liknande som hobbyodlare slåss emot. Kanske är det så att vi som odlat i generationer har lärt oss knepen, men så som lantbruket och odlandet ser ut idag har det inte sett ut tidigare. Vi har nya skadedjur, vi har stränga regler för växtskydd och vi har stora arealer. Maskinerna är större och mer avancerade och kostnaderna för att driva gården har ökat jämfört med för tidigare generationer. Så de utmaningar som hobbyodlare möter, de möter även vi, fast i större skala. Och till skillnad från hobbyodlaren är vi så att säga ”Rökta” om det skulle gå riktigt illa. Trots det fortsätter vi. Och det är charmen också med att vara lantbrukare att man behöver hitta på nya sätt och nya lösningar hela tiden för att optimera skörden till så låg insats som möjligt. Fortfarande minns vi året 2018…

Nu är det dags att blicka framåt mot 2021. Utsädet är hemma och mycket är redan sått. Planerna för att bygga en riktig butik börjar landa i faktiskt handlande och vi kommer att påbörja det arbetet nu under årsskiftet. Jag ser framemot ett år där vi kan möta våra vänner utan risk att bli sjuk, och att mina föräldrar kan återuppta den veckovisa barnvaktssittningen som varit sedan de minsta föddes. Jag hoppas att vi alla får vara frisa och att ni fortsätter att besöka oss och ställa frågor när ni undrar något. 2021 är planen att vi ska introducera en ny sort sötpotatis (om allt går som jag planerat) och att vi ska utöka försäljningen av lök och rödbetor.

Så ett gott nytt år på er alla, så ses vi förhoppningsvis härute på gården snart igen!

Hälsar Helen, Anders, Desiree, Ingrid och Axel

26 Dec 2020