God mat från gården

Vi i vår familj är som lantbrukare helt självförsörjande på kött, grönsaker och spannmålsprodukter. Självförsörjning är också något som blivit mer och mer aktuellt senaste åren sedan Ryssland utökade sin invasion av Ukraina. Trots att allt fler pratar om självförsörjning och hur viktigt det är att ha beredskap inför en eventuell konflikt så byggs det fortfarande bort stora områden med mark som används till livsmedelsförsörjningen.

Ungefär 7 % av landets yta fungerar som odlingsmark. 7%. Resten av ytan är antingen tätort, sten, skog, vatten eller berg. I naturområden funkar marken oftast ypperligt för djur att beta, djur som sedan kan användas till vår självförsörjning. Idag importeras vår mat till största delen och importen överträffade exporten i ett värde av över 70 miljarder kronor 2022. Så samtidigt som vi pratar om hur viktigt det är att kunna vara självförsörjande på mat så anses fortfarande annat vara viktigare, t.ex el produktion genom att sätta solceller på hundratals hektar prima matproducerande åkrar och det kommer att bli förödande för vår framtida utveckling som land.

Vår befolkning kommer inte att få mat om detta fortsätter.

För att förklara enkelt:1 ha mark producerar ca 7 ton vete. På 100 hektar blir det 700 ton vete. 1 ha är 10 000 kvadratmeter så på 1 kvm produceras ungefär 700 g vete. För enkelhetens skull kan vi säga att en limpa bröd behöver 700g mjöl (ca 500g siktat). Då blir det en limpa bröd per kvadratmeter. 10 000 limpor per hektar. 1 000 000 limpor på 100 hektar på ett år ungefär. En person äter kanske en limpa bröd på tre dagar, vilket ger drygt 120 limpor på ett år. 1 ha ger en årsförbrukning bröd till 83 personer. 100 hektar ger bröd till 8300 personer och då ger vi alltså bort mat till 249 000 personer under de 30 år som en del arrenden för solceller ligger på och på den marken vi bygger på har man alltså beslutat att 8300 personer inte ska ha någon mat alls. Någonsin.

Nu odlas det ju mer än vete på fälten och vi har fortfarande kvar en del animalieproduktion där som det inte går att odla mat till oss och tur är ju det för med tanke på hur 2023 såg ut skördemässigt så hade det ju varit en ordentlig massa människor som fått svälta om vi hade haft importstopp nu. Som tur är går det som inte håller som humankonsumtion till just djurfoder.

Det är dags att börja tänka efter ordentligt nu allihop. Vem vill vi ska bli utan mat? Alltså inte vem som kommer att få mat utan vem väljer du ska svälta vid en situation där gränserna stängs och vi får ransonering? För som det ser ut nu så får bara hälften av befolkningen mat och eftersom vi alla vet att de som kan roffa åt sig kommer att göra det så kan vi nog räkna med att ett ännu större antal än så kommer att få svälta. Så välj ut den du tycker minst förtjänar att överleva och tala gärna om för denne varför du tycker att just den personen är värd minder än dig. Klarar du inte av det, eller tycker att det känns fel att göra det valet så är det dags nu att börja arbeta för att öka vår livsmedelsproduktion och låta oss ha våra åkrar kvar.

En stor del i att vara självförsörjande handlar också om att kunna ta vara på så mycket som möjligt. Till exempel så använder vi i princip hela djuret till maten. Grisfötterna sparar jag inte varje gång och inte huvudet, för än så länge svälter vi inte, men i princip allt annat. Lever, hjärta, tunga är något vi tar vara på och istern såklart. Ister är en fantastisk komponent i matlagningen. Mycket godare än smör att steka i. Utan ister blir det heller inga bra korvar.

Jag saltar en del kött och idag t.ex så står fläsklägg på menyn. Den saltar jag först i två dagar i 11% saltlake och sedan kokar jag den i ett par timmar med lite kryddpeppar, svartpeppar och lagerblad. När salthalten är så hög så behövs ingen saltning i koket. Till läggen gör jag potatismos eller rotmos och en bechamelsås med pepparrot. Saltlaken gör jag med nitritsalt. Det är säkrare mot botulismbakterier och ger en finare röd färg än vanligt salt. Jag tar 2 liter vatten, 2 dl salt och 0,25 dl socker och kokar upp. Sen får det svalna innan jag lägger i köttet. Köttet ska vara helt täckt och jag brukar lägga en tallrik över. Det får sedan stå i kylen ett par dagar beroende på hur mycket kött det är och hur tjockt det är. Mer än en vecka kräver en lång avsaltning innan man tillagar det men det håller mycket bättre än om det legat en kort tid bara. Vill man bara ha en lätt sälta i löttet utan att det egentligen behöver vara särsklilt hållbart kan 
man ta en mindre mängd salt. När jag ska rimma t.ex fläsk tar jag 1 dl salt till 2 liter vatten och bara någon tesked socker. Sen får den stå i kyl i 1-2 dagar. Saltning är faktiskt en av de bästa konserveringsmetoderna jag vet. Det kräver lite pyssel men man behöver inte vara rädd att köttet blir dåligt i kylen. Det håller sig fint väldigt länge. Jag kommer att återkomma med fler inlägg om just självhushållning/självförsörjning och hur vi hanterar vårt kött efter slakt och våra grönsaker efter skörd. Håll utkik!

 

6 Feb 2024