Sötpotatisresa till Holland. Del 6 i serien om sötpotatisodlingen.

I början av oktober åkte vi tillsammans med ett gäng andra sötpotatisodlare till Holland för att få lära oss lite mer om hur man producerar sötpotatis i större skala. HIR Skåne arrangerade resan och med oss hade vi Oscar som är rådgivare.

Målet med resan från min sida var att få se hur maskinerna som används i storskalig odling är beskaffade. Vi har ju länge försökt bygga en plastläggare som passar till våra kupor. Jag ville också veta lite mer om gödsling, planteringsmetoder och kurering. Prisbilden var också en prioriterad fråga då det absolut viktigaste ju är att få bäring i verksamheten. Även om vi har odlat i några år och haft Oscar att fråga så känner vi oss fortfarande lite osäkra på hur man ska gå tillväga och prissättningen är ju helt beroende av poduktionskostnaden. Under resan lärde vi oss mycket nytt men fick också bekräftat en del egna teser och det framförallt väldigt roligt att prata odling med likasinnade i två dagar.

I Holland odlas det några hundra hektar med sötpotatis. Det odlas även i Tyskland, Frankrike, Schweiz och Spanien. Här i butikerna finns det inga svenska sötpotatisar alls i princip eftersom vi är för få odlare med för få hektar. Inte heller ser man speciellt många sötpotatisar från övriga europa då dessa är dyrare än de importerade från USA och Egypten.

Besök hos Pieter Verschurenh i Arle-Rixtel

Hos den första odlaren vi besökte skickades ungefär hälften av skörden till Industri för att bli pommes frites eller puréer. Industrin vill ha stora och jämna rötter medan de som ska gå till färskkonsumtion ska väga runt 250g. Han odlade ungefär 75 ha med sötpotatis och främst sorterna Bellevue, Covington och Beaugard. Covington är eftertraktad av både industri och handel men kan vara svår att få färdig. Det som gör den populär är den höga torrsubstansen som bidrar till en sötare smak. För att öka torrsubstansen är det viktigt att inte ge för mycket kväve. Han själv lägger inte på kväve alls utan grundgödslar med gödsel från djuren och kompletterar sedan med mikronäring. Han odlar sötpotatisen med en växtföljd som innebär att han har en förfrukt med kort säsong på våren som sedan ersätts med sötpotatis efter skörd. Det innebär att han odlar sötpotatisen på samma fält i flera år. Han har själv inte märkt av att det skulle påverka vare sig plantorna eller jorden trots att han analyserar jorden och bladen för att se om något saknas eller har hänt.

Förfrukterna som han har är antingen spenat eller purjo som sedan skördas som småplantor till export, och om man köper småplantor av purjo här i Sverige är dessa ofta från Holland.

Planteringen av sötpotatisen sker i mitten av juni. Vi fick se fyra olika fält och på det sista var skörden i full gång och på det fältet hade de fått in virus med sticklingarna. Viruset påverkade skörden väldigt mycket och man kunde se fläckar som var riktigt sjuka. När vi jämförde då de körde upplockaren på den drabbade delen av fältet mot när de körde på en frisk bit kunde man mycket tydligt se skillnaden i både storlek och antal. Under de plantor som fått virus var rötterna i princip obefintliga och de som fanns var tunna. Det är ganska skrämmande att se hur stor påverkan en sjukdom kan få på en skörd. Jag tänker på alla de som använder sig av sötpotatis från butiker för att ta sticklingar när man inte vet om roten är virusdrabbad eller inte. Risken att smittan ska föras med i jorden är dock inte speciellt stor. Teoretiskt borde den kunna smitta med hjälp av nematoder men det är förmodligen en liten risk. Huruvida löss kan smitta vidare var det ingen som egentligen kunde säga med säkerhet. Löss är annars ett gissel gällande att sprida just virus.

Planteringsmaskinen hade Pieter själv designat och sedan fått ett företag att tillverka den. Den hade som en robotarm som satte ner plantan med rätt avstånd och lite snett. Planteringen sker i potatiskupor som täcks med plast och det var mycket viktigt att plasten ligger tätt mot jorden så att det inte uppstår en luftficka mellan jorden och plasten. Då värms jorden upp för mycket. Han täcker inga plantor med fiberväv utan plantorna sätts ner så pass djupt att inte rötterna påverkas av eventuella svala nätter. För att hålla efter ogräset besprutades fältet en gång strax efter sättningen och sedan använde man glyfosat mellan fårorna någon gång. När plantorna sedan vuxit sig stora konkurrerar de ut ogräset väldigt bra. Glyfosaten påverkade inte plantan särskillt mycket utan sötpotatisoplantorna tål medlet väldigt bra. Jämför man med odlingen i USA så är det väldigt lite åtgärder då man där börjar med att spruta jorden med insekticider innan man sätter några plantor för att det säkert inte ska finnas några skadedjur. I Europa är grödan så pass ny att här inte finns några direkta skadedjur som påverkar plantan negativt. Inte heller har man funnit att någon svampsjukdom gått på dem. Det som är oroväckande är viruset.

Upptagaren som användes var en ganska brant och hårdhänt friläggare som plockade två rader åt gången. På maskinen behövdes 3-4 personer för att sortera bort blasten. Sötpotatisen lyftes upp på band som skakade bort jorden och förflyttade rötterna uppåt för att till sist hamna i en potatislåda. När lådan var full sänktes en ramp ner så att lådan rullade av och kunde hämtas av en traktor som sedan lastade lådorna på ett flak och körde iväg dessa till lagret. I skörden arbetade alltså 7 personer på fält och minst en i lagret. Friläggaren var relativt brant och rötterna fick en del skador, framför allt i momentet där arbetaren drog eller slog loss blasten från rötterna.

Industrirötterna plockades med vanlig potatisplockare då dessa inte gjorde något om de gick sönder. De som skulle ut i butik däremot skulle vara både fina och hålla en viss storlek. Sorteringen gjorde man innan de skickades iväg så allt man plockade åkte direkt in i kurering.

Det var verkligen en häftig upplevelse att se stora arealer fulla med sötpotatis. Det är man ju inte van vid!

Besök hos Joris van Geel i Lage Zwaluwe

Joris och hans familj driver en sötpotatisodling för färskmarknaden. Han använde en egenbyggd sticklingsmaskin vid planteringen. En ganska enkel variant som fångar in sticklingen och för ner den snett i jorden. Att man sätter sticklingarna snett beror på att det då är fler platser som det kan växa ut lagringsrötter på och det gör att skörden kan ökas då rötterna får mer plats att växa. Hos dem sorterades rötterna med en gurksorterare. De levererar sötpotatis året om till butiker och de sorteras när de ska skickas. Först tvättas de, sen torkas de och man sorterar bort trasiga som kan gå till pure och de som är riktigt dåliga. I slutet på banan läggs varje rot i ett fack som sedan fäller ut över olika lådor beroende på vikten.

Bröderna odlade i år ungefär 15 ha. De har nyligen investerat i en ny plockare från Grimme som då är specialbeställd för att passa sötpotatis. Det är en potatisfriläggare med alla tillägg för en mild behandling såsom lägre lutning, mjukare mattor och en ganska långsam hastighet på mattorna. De odlade framför allt sorterna Bellevue och Orleans och det var ett nöje att se hur fin skörd de fick. Fantastiskt fina rötter. Dessa odlade på en relativt styv lera och tack vare den kunde de lagra med ganska litet svinn. Fukten hölls kvar på ett annat sätt när de var lite leriga. Nackdelen med leran var att det när det regnar är svårt, nästan omöjligt, att komma ut och skörda samt att rötterna riskerar att få lägre torrsubstans om de växer blött.

På platsen där bröderna odlade sina sötpotatis har också ett sortförsök gjorts. Det var väldigt intressant att titta på hur de olika sorterna växte och hur rötterna såg ut. Man märkte tydligt vilka som mognat tidigt och då kunde man också se om de hunnit få ok storlek på rötterna. 18 sorter tror jag där var om jag minns rätt. En sort som var ny och bara hade nummer såg väldigt lovande ut. Det var också roligt att se skillnaden i växtsätt och bladstorlek mellan de olika sorterna. Det gick att se skillnader och det var roligt. Första gången jag såg sötpotatisplantor kunde jag inte se någon direkt skillnad på dem bara genom att titta på blad och växtsätt men nu kunde jag det och det var roligt. Vackrast blad och rot hade Sakura. En helt lila sort med vackert flikiga blad som växte som i en tät buske. Den liknade Pion lite grand. En annan sort hade precis likadana blommor som Miran får men hade ett annat namn.

Sista besöket, Biological Young plants.

Vårt sista besök var hos en stor firma som specialiserat sig på att få fram virusfria plantor av olika örter och sötpotatis. De samarbetade med ett företag i Indonesien som där mikroförökade och korsade fram nya varianter på sötpotatis. Främst var de inriktade på att få fram sorter som fungerar både i ett nordligt och sydligt klimat i Europa.

De små plantorna kom i plastbyttor och var framodlade i en näringslösning för att inte få med sig sjukdomar via jord. De planterades i plugg vid denna tiden i oktober och sedan tog man sticklingar på dessa och satte i nya plugg när de växt till sig. Innan de åker ut till odlarna har man satt fyra generationer sticklingar från ursprungsplantan och ett brätte på drygt 30 plugg blir det ca 4000 plantor ut till odlaren. De första plantorna går iväg v 12 till grossister som skickar ut dem till olika butiker. Så om ni beställer eller köper sötpotatisplantor i butiker är det kanske från detta företag, om de är producerade i Holland. V18 går sedan plantorna ut till odlare och de säljer fram till v 22. Efter v 23 är det inte lönt att plantera ut sötpotatisen längre för de hinner inte bli färdiga. Totalt levererar han ca 10 miljoner plantor om året till odlare i Holland, Tyskland, Frankrike och Schweiz

Här fick jag en massa nya tips om odlingen. Jag har ju själv satt sticklingar på samma vis för att få fram material till sticklingaroch problemen jag upplevde var rotsnurr. Jag köpte för ett par år sedan nya brätten som var helt öppna i botten för jag tänkte att rötterna då inte snurrar utan går rakt ner. Precis detta tog denna odlare upp. Att det är viktigt att ha en öppen botten för att minska risken för rotsnurr. En annan viktig sak för att minimera rotsnurr var att hänga pluggen en bit upp så att inte bordet blir som en botten. En annan sak som togs upp var vikten av att vattna pluggen hela tiden så att den alltid är fuktig. Först när den torkar ut kommer lagringsrötterna och de rötterna som kommer i den blöta jorden påverkar inte hur lagringsrötterna formas. Det var mycket intressant att få veta. Vidare menade han att man inte ska slå blasten förrän innan plockning men att beskäring kan främja lagringsrötterna. Slår man av all plast så kommer de minsta lagringsrötterna att tillbakabildas och dö medan om man slår av blasten i gångarna och sparar huvuddelen av plantan så kommer energin att gå till att få lagringsrötterna att växa. Detta är en teori jag måste sätta på test till nästa år i min helt ovetenskapliga försöksodling.

Plantan ska också sättas riktigt djupt. Bara de översta bladen ska sticka fram. På så sätt kan man sätta tidigare och plantan kan också sätta fler lagringsrötter.

Sammantaget kan man säga att vi har gjort mycket rätt men också en del fel i vår egen odling. Till nästa år ska vi förbättra följande:

Bygga om plastaren.
Se till att vattna mer.
Sätta sticklingar i pluggbrättena jag köpte med öppen botten. Och hänga dessa i armeringsjärn.
Gödsla mer noggrant och med micronäring som bladgödsel på sommaren.
Ha större kupor.
Plantera djupt, riktigt djupt.
Fortsätt att älska odlandet.

Andersgård i Särdal

Familjejordbruk och gårdförsäljning

Sötpotatisresa till Holland. Del 6 i serien om sötpotatisodlingen.

Andra inlägg

Mina andra hemsidor: